Slaget i Wittsjö

Slaget i Wittsjö 1612.

Gustav II Adolf besteg som 17-åring Sveriges tron 1611 och var under vintern 1612 på härjningståg i Skåne. Härjningståget var som vedergällning för danskarnas skövlingar under Kalmarkriget i Västergötland och Småland.
Gustav hade med sig 3000 man när han skövlade i Skåne och brände staden Vä och 24 socknar i Villands- och Göinge- härad.

På natten mellan den 10:e och 11:e februari övernattade kungen och en liten mindre del av hären i Vittsjö.
På morgonen överraskade danskarna honom och hans följe och de fick fly norrut. De flydde då mot Dragsån (numera Verumsån eller Vieån). När de försökte ta sig över bron så upptäckte de att den var besatt av danskar. Kungen försökte då istället rida över isen som då brast och kungen och hans häst föll igenom. Kungens häst drunknade men han själv blev räddad av ryttaren Thomas Larsson och en kammarjunkare vid namn Per Banér. De båda blev sedan rikligt belönade.

Man reste sedan 1912 en minnessten från slaget och räddningen av kungen. Inskriptionen lyder:

"Minne af konung Gustaf II Adolfs räddning i Wittsjö den 11 februari 1612 af ryttaren Thomas Larsson
Byggdens män och kvinnor reste stenen 300 årsdagen"

Många stupade i denna drabbning och begravdes i en massgrav. Massgraven var länge bortglömd men i samband med grävningen av ett avloppsdike år 1959, 100 meter från minnesstenen upptäckte man graven. Man reste då en stenhäll framför med inskriften:

"Här framför vila okända soldater fallna 1612 Massgraven funnen 1959" 

Kort taget vid invigningen av minnesstenen den 11:e februari 1912.

Kortet är hämtat ur Claes Ruderstams gömmor (ref Sveriges Hembygdsförening).